...eller ska jag kalla dig farmor? Du som bemödat dig att träffa dina barnbarn ungefär 50 ggr på 9 år? Som aldrig frivilligt erbjudit dig att passa dina barnbarn? Som med besvärande röst och dåliga ursäkter till slut sagt ja till passning när jag och din son behövt barnvakt? Men som numera måste hjälpa din son med barnpassning varannan vecka, vilken uppoffring från din sida!
Du som med ditt stora ego valde att gå hem för att ett av barnen fortfarande var vaket när du skulle passa dem? Som med irriterande röst sa: "jag kan inte passa henne när hon gråter så!!!" och bara drog iväg hem...
Du som har tre egna barn...?
Hur gick det för dem?
En som är hustrumisshandlare, som misshandlade och sexuellt ofredade sin styvdotter. Som misshandlar sina egna barn.
En dotter som har anorexia.
Ytterligare en son som går dina ärenden.
En exman som tog sitt liv.
En nuvarande man som går dina ärenden.
Är du lycklig själv?
Är du en lyckad mamma?
En lycklig fru?
En bra farmor?
Eller en svärmor man drömmer om?
Du som kontaktade min exman. Skrev ner stödord (dock inte ett enda ord var rättstavat!) och bara fyllde ett papper med smutskastning av mig som faktiskt är mamma till dina barnbarn...
Du som kontaktade min bror. I samma syfte som ovan.
Du som hälsade på min kusin och hans familj när din son satt anhållen, i syfte att undergräva min trovärdighet...(kallas övergrepp i rättssak!)
Du, som fortfarande inte bryr dig ett dyft om någon annan än dig själv.
En kvinna med en svår narcisstisk störning.
En kvinna som förstör och förgör...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar