...bit för bit...när alla tar hans parti, tror på han som är dömd för att ljuga under ed, som tror på psykopatens alla lögner. Borde inte människor veta bättre? Idag, i upplysta Sverige år 2013?
Men när uppgifter om våld och misär uppkommer i samband med en vårdnadstvist drar alla öronen åt sig, lättare att tro på det "lätta"...för naturligtvis är det bara då dessa saker kommer upp till ytan, aldrig annars.
Men vad är det mest naturliga? Att man pratar om våldet mitt i en relation man valt att stanna i? Knappast troligt, eller hur? Men när man funnit kraften att lämna, då hjälper det att prata. Få stöd utifrån det helvete man levt i, ibland alldeles för länge.
I mitt fall finns uppgifter om våld sedan lång tid tillbaka. Våldet tog min äldsta dotters liv. Våld i nära relationer gör långt mer skada än vad som syns på ytan. Skador som ibland leder till döden. Indirekt, men ibland även direkt. Att de som arbetar med dessa frågor inte är mer insatta är för mig en gåta. Att familjerätten i deras utredning indirekt väljer att ta hans parti. Att inte göra en adekvat riskbedömning gällande barnen. Barnen som kommer få ett livslångt lidande, liksom jag fått. Att de pga sin okunskap och lätthet att bli manipulerade och duperade (likt mig en gång i tiden) skickar iväg barnen till en förövare. Att deras åsikt kommer att forma tre små barns liv till något ingen önskar sin värsta fiende. I barndomen sätts spåren för resten av individens liv. Vet vi inte detta idag? Och varför agerar ingen för barnens bästa, för deras framtid? Vad ska jag som mamma göra? När skolpersonalen anser att det är JAG som inte kan sätta gränser? Detta, eftersom när deras pappa hämtar dem så gör de inga ljud ifrån sig, lyder minsta vink. Ingen tycks förstå att detta beror på honom. Det beror på att barnen VET vad som gäller. Att inte göra pappa arg. Den pappa de faktiskt älskar och saknar. Som de springer fram till på skolgården när han kommer. För han är inte alltid arg, inte alltid våldsam. Han kan vara mjuk ibland, rolig och utstråla karisma. Något som även jag föll för en gång i tiden. Om och om igen, mellan slagen. Liksom barnen gör idag och troligen alltid kommer att göra.
Skolpersonalen spelar med, familjerätten likaså. Och det sociala arvet rullar på...vi blir visst aldrig klokare...AMEN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar