Hade ett grymt möte igår, med en kvinna som lixom jag upplevt alldeles för mycket i livet. Vilken styrka i denna människa! Hon kände min avlidna dotter väl, de två "klickade" och jag förstår varför.
Hon var fylld med ilska mot orättvisorna här i världen, något som kommer att bli hennes förfall. För orättvisorna är många och de bara växer och blir fler för varje dag som går. För varje dag som individer väljer att blunda, att inte ta strid för det som är sant, när det är lättare att vända ryggen till. När orättvisorna får stöd av samhället i form av lagar som kan tolkas hur man vill (och man då medvetet väljer att fria förövaren istället för att fälla), när myndighetspersoners prioritering gäller den egna flocken och uppdragen på arbetet kommer i sista hand.
Det är då vi blir fler, offrena, vi som blir undanskuffade av andras människors nonchalans. Ibland gör vi uppror, ibland i de värsta tänkbara former som går. Ibland förblir vi bara de tysta musar vi varit under så många år. Vad som händer med mig och mina barn återstår framtiden att utvisa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar