Ond dröm...

Mitt liv är som en ond dröm. Där det onda hinner ikapp mig, förr eller senare...på alla de vis.
Tog mod till mig för ett par veckor sedan. Tänkte att jag måste börja fokusera på mig själv. Mig själv som person, för att kunna gå vidare i livet. Jag har ju försvunnit på vägen. Den långa vägen genom mitt destruktiva äktenskap. Jaget försvann. Jag blev mamma och fru. Jag fanns själv inte kvar.
Så jag tog mod till mig. Kontaktade en man jag iakttagit i smyg. En man långt bort från min egna smak och tycke. En man kanske inte värdig mig. Eller jag honom. Min självkänsla finns inte.
Det slog fel. Så fel det bara kunde. Redan efter första dejten var vibbarna av ohälsa tydliga. Jag tyckte inte ens om honom. Men det blev en dejt till, en för mycket. Något som resulterat i nattliga samtal från en kvinna som påstår att vi delar man.
I allt mitt elände har jag alltså fått en stalker efter mig. Någon som tror jag är ute efter hennes man. Mer fel än så kan man inte ha. Vill inte ha med denna man att göra. Det är inte hennes förtjänst alls.Om inte hans alkoholmissbruk skulle avskräcka mig så hans sjuka sätt och nedvärderande ord.  Men hennes inställning till det hela får mig inte backa alls...den får mig att springa hals över huvud...så långt ifrån denna sjuka relation samt dess involverade människor som jag bara kan....