Arg, ilska!!!

Kan inget annat än bli arg, fruktansvärt arg!!! Samhället vet VISST hur det är att vara utsatt, vet orsakerna och situationen som utsatt utan och innan. Har precis börjat nosat på Socialstyrelsens handbok för våldsutsatta kvinnor och barn...där står ju ALLT!
Hur kan kunskapen hos socialtjänsten vara så dålig? Katastrof! Sitter och läser att både jag och barnen har enligt LAG rätt till skydd, till behandling och hjälp...men de tvingas dit (inte för att det inte vill träffa sin pappa, även jag stod ju ut i 10 år, för barnen är ju han en FÖRÄLDER!)
Men det visar att samhället VET och FÖRSTÅR...i alla fall på pappret.
Har vaknat och blivit starkare nu, läst en fantastisk bok om en lika utsatt kvinna som jag, speciellt hennes barn i detta fallet, och boken har givit mig styrka att gå vidare. Att ta mig i kragen och kämpa, på nytt. Mina barn har rätt till ett hyffsat liv. Bra kommer det kanske aldrig bli, med de trauman de redan upplevt, men i alla fall bättre än mitt, förhoppningsvis.
"Jag reser mig igen" som Torsten Flinck sjunger!!!

Men HERREGUD!!!!!!!

Sitter och tittar på polisförhören med min dotter från 2008...den manliga polisen som håller i förhöret skyller våldet på barnet...man hör det på hans frågor...
Åh guuud....när hon berättar om när han vänder sig om i bilen, trots att han kör, och slår efter henne i baksätet...så gjorde ju även min pappa...kommer ihåg det nu...när jag ser filmen där min dotter berättar om styvpappans våld. Och jag kommer ihåg det först nu, typ hundra år senare...att min egen pappa gjorde samma sak med mig...inte konstigt att jag lät det hända...fy fan...

konstig dag...

...trodde barnen skulle vara hos mig i helgen, tog visst fel...ändrade planer...illamående och ångest när exets sms studsade mot mig på morgonen när jag slog på telefonen...
Ångest, lååångt telefonsamtal med ombudet som förklarade läget...det hopplösa läget...
Jobbade över med trevliga arbetskamrater, fick visa leg på systemet och sedan...vann pengar på tipset! Precis vad jag behövde inför kommande semester!
Men...livet har ändå mycket mer att önska...för mycket är aldrig nooog....