närmar sig som fri. Inte lika förvirrad, vilsen men fortfarande ensam...ensam i mitt vemod, min sorg, min kamp för vård till barnen, min kamp mot Ondskan. Kommer jag vara ensam för alltid? Jag måste vara ärlig mot mig själv och tro det. För ingen annan kan känna det jag känner, ingen annan kan sörja mitt barn såsom jag. Ingen annan kan känna den skulden jag känner. Ingen annan kan känna den vanmakt jag känner. Ingen annan är jag.
fredag 8 november 2013
torsdag 7 november 2013
Den psykiska misshandeln...
...den fortsätter. Han basunerar ut för andra gången sedan februari, då han i ren desperation (eller beräknande cynism!) skaffade Facebook, ut en saknad efter sin styvdotter. Detta är vidrigt och min undran är om det är någon att plåga han saknar...?
När man ser min dotter cd-skiva efter cd-skiva beskriva det våld och de hot han utförde mot henne finns där inget tvivel. Han ÄR en psykopat - en riktig överjävlig sådan....
Jag ska skaka av mig det äckel jag känner av hans facebook-sida, som enbart består i att framstå som en helt annan individ än vad han i realiteten är. Jag inte ens benämna honom människa längre...
När man ser min dotter cd-skiva efter cd-skiva beskriva det våld och de hot han utförde mot henne finns där inget tvivel. Han ÄR en psykopat - en riktig överjävlig sådan....
Jag ska skaka av mig det äckel jag känner av hans facebook-sida, som enbart består i att framstå som en helt annan individ än vad han i realiteten är. Jag inte ens benämna honom människa längre...