Hans lögner haglade i rättssalen...han ljög om dotterns BUP kontakt. Han påstod att han inte visste att hon bearbetade våldet hon upplevt där. Hans ombud påstod att han aldrig blivit polisanmäld under åren som gått.
Och jag var tyst. Tyst som en mus. Jag borde ställt mig upp och bemött deras lögner. Första polisanmälan mot honom inkom 2006, 2 år efter första slaget. Andra anmälan 2008, från min äldsta dotter. Tredje anmälan var från förra sommaren, den fjärde några veckor senare då jag bestämde mig för att återuppta allt och stå för det han utsatt mig för. Den senaste anmälan är bara några veckor gammal. Från det senaste hotet han utsatte mig för, framför barnen.
Gällande BUP så har han varit där. Kuratorn visade honom den anmälan BUP skickat till socialtjänsten gällande hans våld. Han vet, men spelar bra. Ingen ifrågasätter en så vältalig och framåt person. Ingen ifrågasätter polisen. Så är det bara. Och jag satt tyst...visste inte vad som var kotymt att göra, säga, eller inte...Nästa gång ska jag ge blanka fan i det. Jag ska bemöta hans lögner, jag ska inte vara tyst längre. Men om det kommer att hjälpa kan bara framtiden utvisa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar