Socialtjänsten utredning är klar. Ungefär 1,5 månad försent. De går på hans linje. Helt och hållet. Misshandeln är inte bekräftad, ord står mot ord säger de. Barnen har blivit hårdhänt behandlade, men ingen polisanmälan är gjord. Detta är en familjerättslig fråga anser de.
Hur mycket våld är tillåtet? Vem är de att sätta sig över lagen?
Mitt ombud sa att en polisanmälan i detta läge är ett måste. Jag kan inte göra den, det vore fel. Så jag fikade med en väninna, bad dottern berätta. Hon berättade, trodde jag. Blev uppringd på kvällen och fick höra att dottern endast talat väl om pappan. Hur kunde detta ske? Frågade lite smått dottern vad hon sagt. Hon blev jätte-ledsen...grät, skrek och lovade att aldrig aldrig mer berätta något. För jag hade ju lovat. Att hon skulle slippa prat-tanterna om hon orkade berätta än en gång. Men det blev ju så fel...hon sa att hon sagt vad pappa gjort. Själv vet jag inte vad jag ska tro...och nu måste barnen återigen träffa prat-tanter. Minst 2 tillfällen till. Varav ett av barnen vägrar redan nu. Hur har samhället tänkt sig detta? Personligen kallar jag det barnmisshandel...
Kvällen avslutades med orden "Men pappa får slå mig...bara jag slipper prata mer...."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar