...igen och igen och igen...
Först när det gällde min äldsta, det var faktiskt de som skickade henne i graven...bokstavligen.
Och nu...tar de pappans parti. Alla deras utredningar och nedläggning av orosanmälningar, baserar de på att det är uppgifter som kommer från mig. Och att det är jag som ska skydda mina barn.
Hur i helvete ska jag kunna göra det?? Gå under jorden med dem?? Och det skulle hjälpa??
Befängt! De lägger över deras eget ansvar på mig, ett ansvar jag varken kan eller vill axla. Tänk att ha honom efter sig, i egen hög person eller via lagen. Vilket som klarar ingen!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vet ni hur det känns att veta att barnen blir misshandlade, men jag kan inte göra ett skit åt det?? De berättar, jag berättar...men allt är tydligen uppdiktat! Min äldsta berättade...men ingenting hände. Historien upprepar sig, gång på gång....
Min bror, halvbror, blev misshandlad av sin styvfar. Det har präglat hela hans liv. Han drog en nitlott i livet, likaså jag, likaså mina barn.
Jag försöker att tro på reinkarnation...att nästa liv ska bli bättre...för så mycket sämre kan det inte bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar