när han ska hämta sonen kl 9 på morgonen hos mig. Jag fick själv välja och valde det säkra före det osäkra. Hade helst sett att han aldrig kom i närheten av där jag bor, men nu är det inte mitt val. Hos mig bor det fullt med grannar, mycket insyn. Säkrast med överlämning hemma hos mig med andra ord.
De klippte gräsmattorna i området. Sonen ville ut. Allt med motorer lockar, det som låter, det är spännande. Vi gick ut, en halvtimme innan överlämning. Jag kände direkt att kroppen kom på helspänn...väntade på något som kunde bli fara. Sonen glad över att få komma gräsklipparen nära...efter ca 10 minuter så sprang han sin väg, jag efter. Plötsligt var han borta. Paniken var där direkt, min ständiga följeslagare. Nu skulle det bli hus i helvetet. Sonen borta! Jag skulle få skäll, bli anmäld, kallad för idiot och psykfall...som så många ggr förut. Min röst steg i falsett när jag ropade efter sonen, igen och igen.
Jag sprang runt och letade och ropade när mannen med gräsklipparen pekade mot skogen. Där var sonen som hade följt med en farbror som rastade sin hund. Det blev raka vägen in igen. Fem minuter senare var han här. Jag hörde det dova mullret från hans v6 till bil. Sonen sprang raskt mot pappa, jag vände mig fort om och gick in, med vetskapen om att sonen sitter felvänd på en bälteskudde endast 2 år gammal. Med vetskapen om att pappan kör fort, för fort alldeles för ofta. Med vetskapen om att sonen kan råka riktigt illa ut, eller "bara" få några nacktag och tjuvnyp under dagarna som kommer.
Jag gick in, med en stor klump i magen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar