Hat!

Känner inget hat mot barnens pappa. Mot ondskan i honom. Men den riktar sig mer och mer mot ondskan som drabbade mig som barn. Som såg till att jag hamnade här. Som såg till att jag har tre barn med ondskan självt.
Mot min egen pappa. Han som jag avgudade. Älskade som barn. Träffade och trodde var en så bra pappa man kunde vara. Han som köpte allt jag pekade på. Tog mig med på utlandssemestrar och umgicks med min mamma långt efter det att skilsmässan var ett faktum.
Ett hat mot det som formade mig. Som formade mig som person. Jag är själv långt ifrån perfekt. Missförhållandena i min barndom har präglat mig som person. Mycket. Mycket mer än jag själv önskat. Jag är en produkt av våld i nära relationer. En produkt som möjliggör det sociala arvet. Arvet som bara rullar på, generation efter generation. Med samhällets ögon som ser. Som tittar på, utan att ingripa. Detta eftersom okunskapen där ute är så stor. Alldeles för stor för mänsklighetens bästa. Min vädjan till alla som arbetar med barn, skolpersonal, socialtjänsten och framför allt domare och nämndemän därute. LÄS! Läs på! Genomskåda det falska och se det äkta. De människor som lider, de barn som lider. I det tysta, de som inte låter alltför mycket men där informationen ändå finns. Om missförhållanden. Och agera....för nästa generation, för mänskligheten. Ta ert ansvar! För om inte ni gör det så gör ingen annan det heller...