Han flyttar. Han flyttar mer än sina egna saker. Han tar mina. Upptäckte att mitt tandblekningskit var borta. Men du behövde den ju inte längre... säger han när jag frågar efter den.
Barnens karamellfärg åkte i sopen. Han frågade om han fick slänga. Jag sa nej. Dagen efter hittar jag den i soporna.
Han skulle inte ta några köksgrejer. Inga tallrikar. Nu saknas min mammas glastallrikar. När jag frågade varför han tog dem så nekade han. Jag har inte tagit några tallrikar. Jag försökte än en gång...det är ju mina, var min mammas. Jag trodde de var mina.
Dom ser jag aldrig mer.
Imorse ringde han mig. Jag hade tagit nycklarna till hans lägenhet. Absolut. Tagit dem ur hans ficka. När jag i eftermiddags frågade hur det gick att flytta utan nycklar så svarade han inte. De hade visst dykt upp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar