"Han vet exakt var han skall slå, hur hårt han kan sparka och han vet hur han kan driva fram situationer som ger honom möjlighet att utföra sitt dåd. Den verklige drivne misshandlaren slår aldrig eller sällan i ansiktet, han slår på kroppen där kvinnan kan dölja skadorna."
Kvinnan, oavsett ålder, hjärntvättas sakta men säkert och finns det barn med i bilden så ser hon många gånger ingen annan utväg mer än att "stå ut" och göra det bästa möjliga av situationen. Mannen som inte har några känslor (sådana saknas p.g.a. skador på hjärnan, se forskning) för varken frun eller barnen använder dem som en fasad för att det, utåt sett, skall se "normalt" ut. Men, hans familjemedlemmar är bara "leksaker" som han kan "leka" med hur han vill (han saknar empati och har därför ingen respekt för andra) eller kasta bort dem när han så behagar, t.ex. om något "bättre" skulle visa sig. Sorgligt nog så kan det hela sluta riktigt illa, han tar livet av henne eller hon tar livet av sig själv. Kvinnan orkar till slut inte med de ständiga övergreppen och ser, sorgligt nog, ingen annan utväg ur sitt helvete.
Precis så är det. Men jag valde det tredje alternativet. Jag lämnade honom. Nu måste jag bara bli av med honom också. För han håller sig kvar som ett tuggummi som fastnat i håret. Spretar ut sina tentakler för att inte kunna försvinna helt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar