2012-06-17 Till min älskade dotter!

Idag är din lillasyster på dansläger. Samma läger du själv var på samma år som du flyttade till pappa. Jag hoppas att hon har det bra där, roligt. Jag har redan fått ett första sms där hon i glädje ville dela med sig av kvällens planerade pyjamasparty på lägret.
Jag hade önskat dig samma lycka! Men det blev inte så. Hur kunde det bli så fel?
Tänk, hade du varit med oss nu, hade lillasyster kunnat berätta för dig om allt roligt hon varit med om under helgen. Berättat om dansen, om hennes filminspelning och om kommande fotbollscupen.
Istället tänder vi ljuset vid ditt fotografi varje kväll...det är inte rättvist.
I mina tankar finns du ständigt, från morgon till kväll och ibland även om nätterna. Det är tankar av glädje, sorg men framför allt saknad. En saknad som bara kommer att växa sig större och större för tiden som går...en saknad utan slut.
En saknad som skaver och gör ont, ibland hugger till så kraftligt att jag inte kan stå upp. En saknad som gör att jag ibland inte hålls kvar här i livet, utan stundvis förlorar mig själv in i en annan värld. En saknad som har förändrat mig, dina syskon och hela världen, för alltid...