Ett nytt ord jag lärde mig av Kvinnojouren. Jag har levt i normaliseringsfasen så länge att jag inte vet vad som är normalt eller inte längre. Mina nu levande barn är uppvuxna i den. Jag med till viss del. Kanske var det just därför jag hamnade i samma sits som min mamma. Och hade så svårt att bryta mig loss.
Mina barn tycker nog att det är normalt. Normalt med föräldrar som grälar, kallar varandra fula ord, mamma som får stryk. För det är så det har varit, jämt. Och mina barn kallar mig och varandra för IDIOT. Det normala skällsordet i vår familj. Vad har ni för ord?
Mannen är så van att få sin vilja igenom, att han ringer polis när han inte får det längre. Polis som ringer polis. Är det inte löjligt? Tidigare hade jag fått mig en smäll, och så hade saken varit ur världen. Efter att ha läst mig dagbok vet han att detta inte längre är möjligt. Att jag skulle anmäla. Så vad gör han istället? Han anmäler mig. För vad? Ingenting åtalbart i alla fall. Att jag inte lät honom bestämma? Att jag utgår från barnens bästa? För uppenbarligen gör inte han det. Hur normalt är det att polis kommer hem till en barnfamilj för att mannen inte får göra som han vill? För mina barn börjar de te sig normalt. Med en polisbil utanför dörren. Hur tänker han? Hur tänker de? Vart är världen på väg?
Barnen var skärrade. Påminnelsen om storasysters dödsbud kan rimligtvis inte bara ha drabbat mig i denna stund. Mannen är galen. Så är det bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar