Frigörelseprocessen är igång! Idag ska jag tatuera mig. För första gången i mitt liv. Något jag tänkt på när jag var yngre men ett steg jag aldrig tog.
Trodde det var tur, eftersom han inte tycker om tatueringar. Men varför bry sig om vad han tycker? Och med denna vetskap känns det extra bra. En fin, en lagom stor, en bild och text som min älskade dotter gjort. Hon är med mig varje minut, varje sekund. Nu även på kroppen. Om jag överlever denna utmaning! ;)
1 kommentar:
Du kommer att överleva :)
Skicka en kommentar