Tingsrätten ser ingen anledning att ge mig interimistisk vårdnad. Att han stoppat BUP-kontakten för äldsta dottern är inte skäl nog. Hon, som 9 år gammal, skrivit ut sina suicidtankar på nätet. Inte skäl nog.
Barnen bästa är inte fokus, det säger sig självt.
En text jag skrev till en nära vän, det säger väl allt:
Mina barn hade gärna fått bo hos sin pappa varannan vecka, kanske till och med mer...jag ser bara fördelarna med detta. Jag hade fått egentid att förverkliga mig själv, träna, sörja min Caroline, göra karriär mm. Men när de själva vittnar om hans våld, jag har sett det på nära håll och upplevt det själv, och när jag inte ens velat lämna honom pga barnen utsatthet...då har man inga val.
Barnen själva är idag lyckligt ovetandes om hur det påverkar dem i framtiden. Anton är utåtagerande osv, i framtiden innebär det våldsam mot andra. Tjejerna likaså, konsekvenserna av vad de har utsatts för lämnar spår först långt senare i livet, och de är de själva som kommer att lida mest av det, om inte annat omgivningen...varför samhället inte fattat detta ännu är mig en gåta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar