Efter hennes död återupplever jag allt hon varit med om....
Men vem som helst kan väl förstå hur hemskt det måste vara...att se människan...som hotade mitt barn till livet...som gav mig alla dessa blåmärken...som gjorde allt han kunde för att jag skulle lida...och jag stannade, precis som om han var min egen pappa...för att han var som min pappa var....jag blev den där lilla flickan igen...
1 kommentar:
Vet du. Jag tänker så mycket på dig och de erfarenheter vi delar. Jag önskar av hela mitt hjärta att det inte vore så, att vi fått möjlighet att leva ett gott liv tillsammans med våra älskade barn.
Jag undrar så hur det är med dig och om du har stöttning nog. Det finns kanske inte så mycket jag kan göra men om det är det får du gärna höra av dig.
Skickar dig all styrka i världen!
Skicka en kommentar