Är det rimligt?

Har inte jag fått min beskärda del av olycka???
Hur kunde det gå så illa?
Ligger det i generna eller är det ren slump?
Bad karma?
Hur är det möjligt?
Eller beror det på hur man ser på det?

Ska förklara närmare...

• Jag växte upp med en pappa som var alkoholist. 
• Jag såg när han slog min mamma och hörde dem gräla ett tusentals gånger. 
• När de skilde sig tog jag på mig skulden. Jag fick aldrig något att säga till om. 
• Jag såg en polisbil med blåljusen blinkandes utanför vår radhusdörr en gång.
• Jag kände mig ofta ensam. Hade inga syskon och kände mig utanför.
• Min mamma var ofta sjuk. Inte influensan eller så utan hade en hjärntumör, cancer, hjärtinfarkt och sedan cancer igen, som tog hennes liv.
• Pappa var ofta sjuk. Åkte ut och in pga dålig syn och trasig bukspottskörtel pga alkoholmissbruket.
• Pappa blev ofta arg, jagade mig in på mitt rum och slog mig ibland med sitt skärp.
• Jag hittade en bok om barnmisshandel i bokhyllan.
• Jag hittade porrtidningar.
• Mamma berättade en gång att jag sagt "pappas snopp växte ända till kalkongen..."

Min barndom börjar komma ifatt mig nu, hundra år senare...i 40-års åldern....

Monstret var min hjälte. Jag föll som en fura. Efter några relativt "lugna" år hittade jag äntligen drömprinsen. Kärlek vid första ögonkastet. Var förtrollad! Kär &galen!!!

• Han påminde mig mycket om min pappa. Kändes tryggt. Hans humör växlade från 0 till 100 som en Ferrari. 
• Jag tänkte gå efter första slaget. Han riskerade vår dotter som jag satt och ammade vid tillfället, men efter en fång rosor uppfattade jag våldet som en kärleksförklaring.
• Det hände igen. Våldet, kränkningarna. 
• Jag lämnade honom i 3 dagar men gick tillbaka. Vi hade ju ett litet barn tillsammans.
• Mer våld. Ett barn till.
• Min äldsta sa ifrån. Han hotade att döda hennes husdjur, han slog henne. Men jag blundade. Det var ju HON som var besvärlig.
• Mitt älskade barn flyttade. 
• Mer våld. Men nu hade vi nytt hus. Då gick det ju inte att separera, då var vi ju tvungna att sälja huset och jag skulle förlora min älskade familj. Det enda jag strävat efter hela mitt liv, en  hel familj. Som uppvuxen med en ensamstående mamma var det enda jag önskade mig en komplett familj. Jag glömmer aldrig när jag kikade in i grannens fönster och såg där mamma, pappa och två barn. SÅDÄR VILL JAG OCKSÅ HA DET! TILL VARJE PRIS!!
• Efter så mycket våld som jag vill förtränga och efter att ha skjutit ifrån mig min äldsta enligt hans direktiv så tar hon sitt liv. Mitt älskade barn! Jag hade vant mig vid att leva utan henne, men inte utan henne här på jorden!!!
• Jag börjar inse vad som hänt, vem som styrt mitt liv de senaste 10 åren.
• Hittar barnporr i hans dator.
• Jag lämnar monstret, som fortsätter med sin tortyr av inte bara mig, utan även barnen.

Nu vill jag inte att historien upprepar sig. ALDRIG NÅGONSIN MER! Skona mina barn från det helvete jag upplevt och fortfarande lever i. Det sociala arvet! Jag ska göra allt i min makt för att undvika detta.
Hjälper du till? Nästa gång du hör en kvinna skrika, en vän som berättar om bråk med maken, när grannen låter lite för mycket, lägger du då näsan i blöt? Frågar du vad som hänt? Säger du att du stöttar? Eller ringer du polisen? Gör något för att minska människors lidande för de finns därute, inte långt ifrån dig. Vi är alltför många, barnen, fruarna, grannarna, vännerna, människorna....och vi måste hjälpa varandra, annars slutar det riktigt illa, så illa som det gjorde för min äldsta, mina barn....och för mig....