Värderingar

Han lägger sina egna värderingar hos andra, där de inte hör hemma. Berättade för medlaren att lillasyster inte kan sakna sin storasyster, det var griller JAG satt i huvudet på henne. Detta för att han själv inte VILL att det ska vara så, eller för att han själv är oförmögen att känna samma sak.
Detta fenomen händer gång på gång. Han lyckades till och med dupera psykologen!!! Som ringde mig och sa att jag kunde vara lugn, pappan var inte orolig. Nähä...vadå historien upprepar sig. Äldsta dotterns pappa var aldrig orolig...han började uttrycka lite oro så smått när hon testat heroin, men knappt då.
Omgivningen reagerar. Mina vänner som känner mina barn reagerar. Att en psykolog är så lätt att "få över på sin sida" ska inte vara möjligt! Objektivitet är väl ett måste?? Och ser man detta utifrån det, så är det illa. Ser man det utifrån verkligheten, så är det mer än illa. Ser man det från hans vinkel så är det bara jag, jag och återigen jag. För det är det enda han ser i sin kamp, mot mig. Det är jag som ska förgöras, det är jag som ska motarbetas. Det var hans exakta ord i höstas, hans hot. Att han kommer ALDRIG att samarbeta med mig, endast MOTARBETA. Kanske ska ta upp detta uttalande han gjorde inför medlingssamtalet på tisdag. Det finns inga vittnen till detta uttalande men ändock dagboksanteckningar. Har jag något att förlora...?