Det MÅSTE finnas saker du kan göra för att skydda dina barn mot honom! Om han misshandlar dem, fysiskt eller psykiskt, så är det ju din plikt som mamma att skydda dem! Missförstå mig inte nu, jag menar bara att du inte får säga att det inte finns något du kan göra åt det, för det finns det! Har du polisanmält honom? Har du begärt vårdnaden? Har du pratat med soc?
Tro mig, jag förstår att du lever i ett helvete! Jag är som sagt ingen expert, men jag hade aldrig i livet gett mig, aldrig i livet lämnat mina barn till någon som jag vet misshandlar dem! Nu tycker du kanske att jag är orättvis, och kanske inte 100% insatt i vad du vidtagit för åtgärder och inte, men jag vill bara inte att du ska ge upp! Dina barn behöver dig, de behöver din hjälp och ditt beskydd!!!!
Hahaha...dina ord är de exakta ord socialtjänsten använde. Jag som vårdnadshavare måste skydda mina barn. Men hur ska jag kunna det? Han föregår mig och hämtar dem under skoltid. Vi möts vid skolan men jag har tre barn på tre olika ställen och skulle jag hävda min rätt skulle polis får komma till plats. Jag är helt enkelt varken fysisk eller psykisk förmögen att göra detta. Dessutom var mitt ombud mycket tydlig i denna fråga...OM jag tar mina barn, skaffar skyddat boende så han inte kan hitta mig och barnen, så kommer det onekligen att användas emot mig i tingsrätten. I värsta fall förlorar jag vårdnaden om dem helt. För ni ska inte tro att socialtjänsten DÅ står för sina ord, backar upp lilla mig??? Det är i sagornas värld detta sker, inte i verkligheten.
Jag väljer att lita på mitt ombud. Hon har stor erfarenhet av just dessa frågor. Jag hittade henne på kvinnojouren. Hon vet. Och hon säger att även fast jag nu begärt ensam vårdnad och umgängesstöd för honom utifrån de nya uppgifterna, så är det absolut ingen som helst garanti för att domaren lyssnar på detta. I värsta fall, vilket inte är så långt borta, så blir det ingen ändring i barnens boende, alls. Och om jag då trotsar domstolen och skyddar mina barn mot honom, så begår jag ett brott. Jag kan få fängelse. Något han aldrig får, trots otaliga polisanmälningar från både min avlidna dotter och mig. Trots anklagelserna från hans egna barn. För förundersökningarna läggs ner, en efter en. Han är polis. Och jag strider för barnen. Då blir bevisläget rätt övermäktigt...
2 kommentarer:
Ja, det låter onekligen hopplöst. Det låter lite som att du gett upp... men om inte du skyddar dina barn mot den person som misshandlar dem, vem gör det då? Om ingen lyssnar eller ta dig på allvar, gå till högre instanser, till pressen eller vad som helst!
Jag förstår att du är trött! Att man inte orkar hur mycket som helst och att du redan gått igenom det värsta tänkbara, och lite till! Det är därför jag menar att du behöver hjälp att hitta styrkan och självförtroendet, för att fortsätta finnas för, och kämpa, för dina barn!
Just nu kämpar jag för att överleva dagen som kommer...mer än så kan man inte förvänta sig av mig. Det finns ingen mer hjälp för mig att få. Jag har en samtalskontakt sedan flera år tillbaka och eftersom omständigheterna som får mig att känna såhär inte ändras, så är det inte mycket mer man kan göra!!!
Skicka en kommentar