Ovanstående video hade nioåringen publicerat på sin sida, med texten...lyssna på låten, den stämmer.

Jag lyssnar, om och om igen. Hade kunnat varit min äldsta som sjöng. Och som det är nu, när barnen mår dåligt, han utövar våld mot dem och de tvingas dit varannan vecka...jag börjar själv så smått sjunga med. Vad kan jag annars göra? Jag lyckades inte skydda min äldsta, nu inte heller mina andra barn. Jag är inte där ännu, men tankarna om hur jobbigt mitt liv är stannar kvar, ibland lite för länge.

Är det såhär det ska vara from nu? En vecka med barn som så jobbiga att jag inte orkar med...de är utåtagerande, slåss och lyssnar inte alls på mig. Nästa vecka, en ständig gnagande oro för hur de har det därborta...

Min exman hade så rätt. Jag fick brinna i det helvete han önskade mig. Det gör ont, jag skriker, men kan inte ta mig ur det...