Han var lugn när han kom. Log till och med. Idag kändes det bättre, sa han. Men det tog snabbt slut. Som en Ferrari från 0-100 gick hans humör. Under mötet som varade i ca 1,5 timme hann han anklaga mig för att ljuga ett tjugotal ggr. Jag vet att jag tänkte att man borde ha videofilmat detta möte. En psykolog hade gett honom en diagnos på studs. Vilken utelämnar jag åt expertis att avgöra, men hans beteende var långt ifrån normalt. Det var skrämmande att så tydligt kunna se och inse att denna man är sjuk. Mycket sjuk. Någon sjukdomsinsikt har han dock inte. Att han fungerar i samhället är mig en gåta. I alla fall nu när jag inte längre finns där och mörkar hans beteende.
Skrämmande!
Men ändå en lättnad. Att inse, att ingenting har varit mitt fel. Det är han som är sjuk. Det är han som bär skulden, inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar