Mika....

... min älskade Carolines pappa...jag fick frågan om jag kunde få något stöd från honom....han som önskade mig att brinna i helvetet för alltid, något jag gör och för alltid kommer att göra...
Han med för den delen...vi har mist vårt barn, vi lever båda i skärselden, för evigt, eller i alla fall tills vi själva lämnar in.
Mika, pappan till mitt första barn, min första man, kanske inte min största kärlek men en utav dem. En man utan tillräckligt känsloliv för att passa mig men en man utan våld och kränkningar.
Jag borde varit tacksam, jag borde ha nöjt mig med honom...istället jagade jag det ouppnåeliga...och hittade det till slut...mannen med stort M. Jag föll som en fura. Det var kärlek vid första ögonkastet. VILKEN MAN! Han kunde minsann prata för sig, hade talets gåva. Jag sa flera ggr, du borde bli försäljare...jag skulle köpa allt du säljer...en man med övertygelse i rösten, en Man man tror på...någon man kan lita på, charmen med stort C...den mest manipulativa människa jag stött på i mitt liv...vilket blev till den värsta upplevelsen i mitt liv!!!