Medlarsamtal - ska det vara såhär??

Sitta i tingsrätten, tillsammans med en kvinna och mittemot mannen som bara dagar innan hotade att köra på mig, med vår 7-åriga dotter i framsätet.
Han öppnade munnen och började spy galla...jag var ett psykfall, det här kommer aldrig att fungera blablabla...
Det vände sig i magen på mig, jag var på väg att gå ut och kräkas ett flertal ggr. Jag vill helst aldrig mer behöva träffa denna man, han som nästan dödat mig ett flertal ggr genom åren. Han som jagat mig med kniv framför barnen, han som tagit strypgrepp så pass hårt att det svartnat för mina ögon. Han som med knuten näven slagit mig i huvudet, och jag gång på gång tänkt att där hade jag tur som överlevde...
Han som jag stundtals skällt ut pga alla blåmärken jag tvingas gömma så att inte arbetskamraterna skulle undra. Han som surfar på barnporr. Han som gör illa våra barn. Han som slog min fina fina stora tjej. Han som hotade att döda hennes husdjur. Han, monstret.
Medlaren avbröt hans monolog efter ett tag. Men skadan var ju redan skedd. Han hade än en gång fått kalla mig för psykfall. Han anklagade mig för diverse saker...och senare, när vi kom in på vår äldsta dotters behov av psykiatrisk stöd, så blev han riktigt ful i mun.
Anklagade mig för min äldsta dotters död, det var mitt fel. Jag hade drivit henne till självmord. Nu var det mitt fel att vår äldsta skrev om att ta sitt liv. Vår 9-åriga dotter. Och medlaren lyssnade på detta. Avbröt inte en enda gång. Lyssnade till att alla gräl var pga mig. Det var mig det var fel på. Hon till och med föreslog ett nytt möte. Hemma hos mig. Vid mitt köksbord. Alla tre. Hur tänkte  hon? Skulle jag släppa in honom i mitt hem? Precis som om ingenting hade hänt? Var hon galen eller bara okunnig?
Vi bokade in ett nytt möte, nästa vecka. När hon senare ringde upp mig talade jag om att jag inte orkade. Inte orkade genomgå detta igen. Men hon sa att jag måste. MÅSTE? Så jag tvingas träffa honom igen och igen och igen. De senaste veckorna har jag träffat honom fler ggr än jag gjorde när vi levde ihop. Det är inte klokt. Det är ett helvete. Det är mitt helvete. Det är mitt liv.