...tankarna...känslorna....
Är mina barn i fara? Är det inbillning? Kommer han att ta dem nästa vecka? Hindra vår planerade semester? Kommer hans mamma, som så ofta, lägga sig i? Söka upp mig, mina vänner? Prata lögner, manipulera, förstöra?
Och jag drömmer...mardrömmar...men jag drömde även en annan dröm om honom. En dröm där han gav mig njutning...en dröm som fick mig inse, att greppet inte är borta, inte helt. Utifrån det jag läst mig till, så kommer jag nog aldrig bli helt fri. Det som gör att greppet inte går att släppa helt är inte han. Det är jag. Min bakgrund, mina förutsättningar. Min barndom.
Jag måste alltid se mig om över axeln. Av rädsla för honom men även för mig själv. Att jag inte faller dit igen. För honom. Eller någon annan. Aldrig mer. Det kostade mig ett barn. Risken är stor att fler faller offer. Jag, eller mina andra barn.
Jag måste behärska mig. Stålsätta mig. Jag har redan börjat.
Idag fyllde jag på mitt vitaminförråd. B12, Omega 3, vitlökskapslar och multivitamin. Jag andas, jag tänker. Jag skriver, jag bloggar. Vill du hjälpa mig? Som bollplank, ett gott råd eller din åsikt? Skriv en kommentar, de publiceras inte utan moderering.
Tack på förhand från mig och mina barn!
1 kommentar:
Cilla! Jag vill hjälpa dig så gott jag kan, med vad jag kan! Prata, stötta, ge råd och mina åsikter! Självklart, jag är helt förfärad över det jag läser!!
Kram!
Skicka en kommentar